Här kommer ni att få följa min vardag efter en GBP OP som förändrade mitt liv till det bättre. Lever med 2 "små" trollungar och en "lurvig" man som alla 3 ligger mig varmt och hjärtat!
Jag tycker att det är ett BIG, NONO på båda frågorna! Jag klarar inte av att diskutera droger. Jag blir svart i ögonen och det kokar i mig när man diskuterar droger. Jag blir fullständigt galen på folk som tycker det är okej med droger. Man får självklart tycka och tänka som man vill men att försöka övertyga mig om att det är okej går inte. Jag är benhård med noll tolerans. Och med droger menar jag då dessa preparat som är olagliga ÄN så länge. Hasch, marijuana, cannabis, kokain, amfetamin, heroin och allt vad de nu heter! Det räcker med att jag och en av mina närmsta vänner hade heta diskussioner kring detta. OM han bara hade lyssnat på mig så hade han sluppit fängelse och därefter begravas. Jag saknar honom VARJE dag! Han var en av de bästa vänner man kunde ha! Ställde upp i vått och torrt! Han började med hasch som 13 åring som till slut inte gav honom den rätta kicken som han själv sa. Så det blev tyngre och tyngre "grejer". MEN som han själv sa skulle han aldrig ALDRIG sticka en nål med preparat i sin kropp. Men det spelar ingen roll! Han höll på med annat skit som förstörde hans kropp och knopp totalt! Att se sin nära vän tyna bort p.g.a av detta, det tär på en..Att se på när det snortar in ett vitt pulver i näsan och se hur ögonen rullar i skallen, att se på när de röker nå som de kallade vikingasvamp (gosh vettifaan vad det var för skit) och höra hur paranoida de blev och såg massa saker som inte fanns..Och det sägs att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt och det stämmer! Jag önskar att du bara hade lyssnat, om jag så hade kunnat banka in det i din skalle! Jag känner ilska, frustration och ledsamhet när jag tänker på hur fin du var som person och bara kastade bort det i ett svart hål! Det lustiga var när dina vänner erbjöd mig dessa preparat så blev du förbannad och gav dig på dem! Du sa skyddade mig från det..Jag var i och för sig stark nog att stå emot och säga nej, hur mycket de än tjatade. Har aldrig och kommer aldrig att ta dessa preparat frivilligt!!
Men märker man att någon i sin närhet mår dåligt så finns där som stöd! Sedan finns det ju personer som är som jag duktiga på att lägga på en mask och säga att allt är bra fast det inte är det! Jag är van att klara mig själv att ta mig igenom det jobbiga då jag fått göra det i många år. Jag är van att finnas till för andra och sätta mitt eget mående i andra hand. Nu tror ni säkert att jag skriver detta för att jag själv mår dåligt men så är det icke. Jag mår bättre än jag gjort på länge och det är inget jag bara säger denna gång. Utan denna gången är det om min dotter som har haft det jobbigt i förskolan sedan jullovet tog slut. Första morgonen jag lämnade på fritids gick toppen..Men sedan har det bara eskalerat och blivit jobbigare för henne. Jag har pratat med henne och hon säger att det inte är något som har hänt. Utan hon saknar mig när jag inte är där. Men jag förstod att det måste vara något annat också, för hon älskar att vara på fritids och i skolan annars. Hon har tjatat hela lovet och frågat när skolan och fritids börjar igen. I början på förra veckan tänkte jag att jag måste ta tag i det och fråga hur det går på fritids och i klassen eftersom hon inte vill till storfritids och frågar varje dag vilken tid jag eller farmor kommer och hämtar. Hon ringde till sin farmor och sa till att hon absolut inte får hämta senare än kl 15 för då går de över till storfritids. Pratade då med lillfritids personalen och C sa att Nova är som en svans efter fröknarna. Jag funderade på vad som kunde vara jobbigt för henne och det är nog för att det har varit ledigt länge och lite personalombyte på storfritids och fröknarna höll med. Men i mitten på veckan kröp det fram att Nova tycker det är jobbigt med alla större grabbar på fritids som är högljudda och bråkiga. Och jag frågade henne om de hade varit dumma på henne med det hade dem inte. Nova är en person som lätt tar åt sig och blir ledsen för andras skull. Där kan vi snacka om empati och medkänsla för andra människor. I fredags var jag ledig och jag skjutsade Nova till skolan och hon var glad över att jag skulle komma tidigt och hämta henne. Jag haffade då hennes klassföreståndare och vi satt och pratade med Nova. Och hon berättade även för L vad som är jobbigt. Men både jag och L är överens om att man måste puscha Nova lite för att hon ska våga göra saker som är obehagliga och jobbiga. Att man även som vuxen tycker att vissa saker är obehagligt och jobbigt men att man bara måste göra vissa saker. Och när man tagit sig över den tröskeln så blir man starkare och får mer självförtroende för att man klarat av det. Jag vill ju inte att hon ska sitta fast i sina fröknar och vara med dem. Jag vill att hon ska leka och ha kul med sina kompisar. Och L sa till Nova att hon är en populär tjej och att det är många som vill leka med henne men att de backar för att Nova säger nej och just nu hellre sitter med sina fröknar. Jag är glad att Nova har en sådan underbar klassfröken och fritidsfröknar de är verkligen toppen och man känner att man kan prata med dem och att de förstår!
Man vill ju att ens ungar ska må bra och vara glada och ta för sig av vad livet erbjuder! På det planet är Nova och Neo väldigt olika. Nova är mer blyg, osäker i vissa sammanhang och Neo är framåt, pratsam..ja han tar för sig mer. Jag vill hjälpa Nova att vara framåt och öppen med vad hon känner och tycker, få mer skinn på näsan. Men hur ska man som förälder göra?? Man vill ju inte pusha för mycket heller för man vill ju inte att hon ska tycka att det är för jobbigt..Men samtidigt vill jag pusha henne för att hon kommer bli säkrare på sig själv.
Jag såg ett program om hur man påverkar sina barn redan från de att de föds. Och jag kan nog hålla med om mycket till viss del..Man älskar sönder det första barnet för att man har tiden. Man är en riktig hönsmamma, man skyddar detta barn alldeles för mycket från allt "ont". -Åh akta det kan du göra illa dig på, -Gör inte så för då kan du göra dig illa m.m. Man gör barnet osäkert på sig själv..
Det andra barnet man får blir lite mer självgående och får utforska saker på ett helt annat sätt då man inte har samma tid som med det första barnet..Men älskar jag det andra barnet mindre för det? Nää absolut inte..Jag älskar mina barn lika mycket!! Man måste låta barnen göra misstag och lära sig av dem så länge de inte är något livshotande de håller på med..
Jag hade sökt hjälp för min fetma 10 månader innan..Men jag hade bestämt mig långt innan, ganska snart efter att jag fick min son bestämde jag mig att jag MÅSTE ta tag i min övervikt! Jag måste erkänna för en doktor att jag mår dåligt av min övervikt och erkänna mig besegrad av mig själv, att jag inte klarar av att gå ned i vikt själv! (Eller joo, jag fixade att gå ned i vikt men inte behålla vikten.) Att mitt jävlar anamma inte är så starkt så att det orkar stå emot mina ÄT demoner! Jag är både glad, stolt och överraskad av att jag sökte hjälp. Då jag är en sådan person som ska vara så stark att jag klara allt själv. (en envis jävla finne, rent ut sagt). Jag löser mina problem själv och håller dem för mig själv!
Då 127 kg och idag under 60 kg..
Idag har jag tapetserat Novas rum..
Hon fick sin leopardtapet som hon så gärna ville ha. Och neej, jag har inte påverkat henne. Hon hittade den själv och bestämde sig att hon ville ha den.
Helgen i överigt kommer nog bli ganska så lugn. Vi ska på kalas på söndag och även åka och titta på golv till barnens rum.
Jag är fortfarande öm i magen, mer idag än igår..Men jag misstänker att satt och spände mig igår när jag slirandes åkte på ljusparty hos min moster igår eftermiddag. "Den där bilen" som ska åka och ploga bort snön låg nog och sov hela dagen igår...Plogbilen...Syntes inte till så långt ögat kan nå...
Partylite, javisst var det fina saker..MEN..Till ett mycket fint pris också..Ville gärna ha en superfin ljushållare som skulle passa perfekt i vårt blivande vardagsrum, men en ljushållare för 400-650 kr? Näe, då blev jag snål..Visst kan jag gå och ge de summorna om det är rejäl size på saken. Men denna ljushållare som jag tittade på var 20 cm hög..Och när jag dessutom inte har sååå fasligt mycket pengar i plånboken efter sjukskrivningen så fick jag avstå. Doftljusen luktade ljuvlig, men det var inte värt pengarna, och när man dessutom får jobbigt med andningen. Jaja, nu lät jag väldigt bitter :O Det var supertrevligt, och jag är glad att jag gick på det. Fick ju ett värmeljus gratis ;)
Idag hade jag tänkt att måla färdigt i Novas rum så jag kan tapetsera under nästa helg. (hoppas tapeten kommer under nästa vecka!) Men vi får se hur jag gör, jag har ju hela veckan på mig att måla ;)
Och så till denna "underbara" snö som kom..Jag gillar i regel vinter, snö, pulka/skridskoåkning..Men då ska det var ordentligt plogat på vägar, gångvägar m.m. Och så ska det var 5-10 grader kallt så det ligger kvar. Men nu kom det lite för sent. Man började liksom längta till våren :D Haha!
Nehej nu ska jag dricka mitt kaffe och sätta igång en maskin tvätt.
I somras blev jag ju tillfrågad om jag ville vara inhoppare (vikarie) på sportsclub på deras gruppass som ni kanske minns att jag skrivit om. Jag fick gå på de olika passen för att prova på de olika passen och se vilka jag skulle kunna tänka mig att vara inhoppare i..Bestämde mig ganska snart vilka pass som passade mig och vilka som inte gjorde det. Men jag ville ha betänketid i och med att jag väntade på operationstid.Jag opererades och skrev ett mail till E på sportsclub att jag nu blivit opererad och att allt gått bra m.m. jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att leda barpump lunchpass och blev otroligt glad av att bli tillfrågad! Vilken chans! Jag ville fundera och fick några dagars betänketid. Det var tvunget att bli klart så snabbt som möjligt då passet skulle sättas i rullning v 2.
Frågorna och funderingarna började rulla i skallen, fixar jag det? Klarar jag av att leda pass pga att jag inte direkt gillar att stå i centrum? Fixar jag det så tidigt efter operation? Hur går det med jobbet? Eftersom det är på dagar då jag oftast jobbar och ett fåtal dagar är jag ledig och har barn hemma m.m. Men jag tog kontakt med min chef och hon tyckte ABSOLUT att jag skulle testa. Så jag tackade ja! :) Överlycklig och en rejäl utmaning för mig!
Den 23/12 träffade jag E på sportsclub och vi gick igenom passet och jag fick nycklar och info. Wehoo!
Sen kom smällen! :(
Nu i veckan startade gruppassen..
I torsdags var första lunchpasset i barpump, jag var sjukt nervös men superlycklig och förväntansfull!
Blandade ihop lite delar i programmet och kunde själv inte visa alla instruktioner pga att jag inte får lyfta tungt eller göra magövningar. Passet var över och jag åkte till jobbet..Kände i magen att det inte riktigt kändes som det skulle..Sen fick jag galet ont! Tog ipren och 2 alvedon i hopp om att det skulle släppa av lite, men icke, åkte hem, hämtade barnen, värken släppte inte av, kom hem och tog en starkare värktablett som jag fick efter operation. Jag la mig på sängen. Efter någon timme kände jag mig lite halvlullig i skallen men jag hade inte ont. Jag beslutade att jag kan inte jobba, åka och köra lunchpass och sedan åka och jobba igen. Det blev för tungt, även fast beslutet var sjukt jobbigt och det tog verkligen emot att maila och säga ifrån när jag fått chansen att göra något jag tycker om! Men jag måste tänka på att jag ska hålla ihop, måste klara av att arbeta i första hand. Huvudet vill så mycket mer än vad kroppen klarar av just nu :/
Men jag måste sätta mig i fokus nu och putta ut de där hjärnspökena som skriker till mig att sluta sjåpa mig och köra på som jag gjort förut! Jag är duktig på att pressa mig själv när det är jobbigt och tungt och är väldigt duktig på att kritisera mig själv om jag inte gör bra nog! Jag är inte duktig på att lyssna på kroppen utan kör oftast på tills jag stupar..
Men jag måste intala mig att jag gjorde ett försök och nu måste jag tänka på hälsan, jag vill ju kunna komma tillbaka till där jag var innan operation utan att skada mig själv på vägen..
*MÅSTE SKYNDA LÅNGSAMT!
*MÅSTE LÄRA MIG ATT LYSSNA PÅ KROPPEN, INTE PÅ MINA HJÄRNSPÖKEN!
Jo, men jag måste ändå säga att jag i det stora hela tycker att det varit ett helt okej år..
Nyårsafton, var en superlugn kväll, på dagen jobbade jag till 15. Sedan åkte jag hem och satte mig i bastun och bara kopplade av en stund innan svärföräldrarna och fästmannens mormor skulle komma. Efter en skön bastu så förberedde jag skagenröran som skulle serveras på en liten toast. Skalade potäter som skulle in i ugnen (hasselbackspotatis) och så gjorde jag en egen het pepparsås. När svärföräldrarna, mormor G kom så började jag rensa fläskfilén som jag skulle fylla. När vi ätit klar förrätten och varmrätten så var det dags för Grevinnan och betjänten igen. (en tradition i fästmannens familj att se den varje år.) När det var klart så gjorde jag marängswiss som barnen önskat till efterrätt. Mormor G hade med sig mjuk pepparkaka och svärmor hade gjort pannacotta. Efter all intagning av mat så spelade vi spel fram till halv tolv så kikade vi på Skansen. Men vad var det för urusla artister där?? Jaja, kl 24.00 skålade vi och sedan gick vi i princip och la oss.
2014..
Jag hoppas på att det kommer att bli ett toppen år!
