carolinenågrakgmindre.blogg.se

Jaani, tiden den går med rasande fart. Skönt med samtidigt läskigt! Snart är det den 12 november, är inte de datumet alla pratar om? Att jorden ska gå under då? Jaja....

Igår hade jag en kär vän på besök alltid när vi ses så är det som om det vore igår vi träffades, vi ses väldigt sällan nu för tiden tyvärr. Men vi är lika bra vänner för det. Det är det som kallas vänskap, man behöver inte höras varje dag man behöver inte ses varje dag. Men vi vet var vi har varandra när det är något. Och det värmer när man får blommor och ett tack kort 

I gårdagens söndags bilaga stod det om en tjej som gjort en GBP operation och gått ned från 120 kg till 58 kg på 3 år. Det är faktiskt med blandade känslor som jag läser detta om henne. "Linda betonar att hon absolut inte tackar sin gbp operation för resultatet hon uppnått idag" Nej, så är det faktiskt..Men jag tackar faktiskt för denna operation! Man får en REJÄL skjuts på vägen! MEN resten MÅSTE man göra själv! Om jag inte hade "fått" denna operation, så kan jag garantera er att jag fortfarande hade hållt på och jojobanta. Jag vet att det tisslas och tasslas om att det är en lätt utväg med operation! Men nej! Har du själv levt som rejält överviktig?!? Man är sjuk..Sjuk i sin hjärna! Och det är absolut inte något som försvinner när man gjort en operation! Det är ju inte en lobotomi man gjort utan man har förminskat magsäcken. Man måste lära sig att leva om på nytt, gamla mat/motionsvanor måste man lära om. Jag har själv gått ned 68 kg på snart 2 år och det har jag inte gjort av att sitta i soffan och äta mina små portioner 8 ggr om dagen! Utan det har tränats, tränats och återigen tränats. I början efter en gbp är det bara promenader som gäller, jag bara väntade på att få inhandla löparskor för att sedan börja jogga runt halvmilen. Minns inte direkt hur många veckor efter operation som jag fick klartecken att börja springa. Men jag tror att de var efter första kollen efter operation 6-8 v. Började att köra power walks i kombination med att jogga. Man blir starkare och starkare och till slut kunde jag jogga runt halvmilen. I början tog de ca 40 min att ta sig runt. Men sedan puschade jag mig själv för att orka springa fortare. Jag har sprungit halvmilen på 23 min. I våras började jag springa längre sträckor. Så i vår/sommar har jag sprungit 8 km - 1,5 mil. Mitt mål i sommar var att springa hemifrån mig, hem till mina föräldrar och det gjorde jag. De är en sträcka på ca 1,5 mil på asfalt. Det tog 1 timme och 24 minuter för mig att ta mig dit. Men jag sprang och jag är SUPER nöjd med mig själv! Jag har sprungit 3 pass i veckan. 2 långdistanspass och en kortare men intensivare. Sedan har jag tränat på gym mellan dessa pass. Men nu har jag som sagt inte kunnat träna på snart 2 månader p.g.a att jag haft lite tjafs med mitt bäcken och ländryggen. Men jag känner att det börjar bli bättre och ska börja lite smått på gymmet igen. Jag är evigt tacksam över att jag tog beslutet att göra denna operation! Jag har fått mitt liv tillbaka! Visst har jag ups and downs men de har vi ju alla..Eller hur? Nästa vecka kommer min pappa att genomgå denna operation och vi hoppas på att allt kommer gå lika bra för honom också.

Ställ gärna frågor om de är något ni vill veta! :)

 Det här kortet är taget på våren efter min operation. Vi sprang vårruset. Karin, Jag och Malin på detta kort.  Taget efter ett långdistanspass här hemma i somras.  Stretcha efter ett långdistanspass är viktigt ;)  Kortet är taget direkt när jag kommer fram till mina föräldrar efter 1,5 mil.

Ha en underbar måndag! 

 

Ett kort på mig innan operation  Dec 2010.

Minnet är ju inte riktigt som det ska. Jag visste att man skulle dra tillbaka klockan 1 timme idag. Men jag glömde totalt bort de. Åkte och storhandlade klockan 9 imorse trodde jag. Men den var ju bara 8. Jaja, de var ju inte mycket folk på affären. Haha!

Det är nog det bästa målet på hela dagen? Eller vad säger ni? Jag sitter här med min yoghurt,keso,kanel och solroskärne blandning och väntar på att kaffet ska bli klart! Kaffe är ett måste för mig på morgonen! Annars har man huvudvärk hela dagen. Ska försöka färdigställa månadens matsedel för att sedan åka och storhandla. 

 

Inatt vaknade jag av att en ambulanshelikopter surrade precis utanför. Den landade borta hos grannen.

 

Hua, det är riktigt kallt idag! Vi har nog -6 eller nå liknande..Julen närmar sig dessutom! Har ni börjat handla julklappar???

Idag är det - 4 grader ute! Hua! Måste ta med mig tösen för att åka och köpa vinterskor till henne och även en vinterjacka till lillgrabben. 

 

Igår hade vi lite firande på statt med arbetskamraterna..Hur trevligt som helst!  Lotta, Camilla, Ingrid, Ulla..

 

 Britten och Annelie..Får återkomma med fler bilder..Var ju fler som var med..Men jag hade så dåligt batteri på mobilen så jag kunde inte ta så mkt bilder :( Men får återkomma som sagt..

Jag har många bra arbetskamrater...Men hon som gav mig denna blomma ligger mig varmt om hjärtat!

 

 Fy fasen för mardrömmar. Jag vaknade imorse 30 minuter innan alarmet på mobilen skulle ringa! Kallsvettig och började STOR tjuta! Jag hade en HEMSK mardröm. Jag och min lilla familj var i något slags hus. Det var krig eller nå bråk utanför. Min gubbe säger åt mig, Nova och Neo att om de kommer in någon så måste vi lägga oss ned och låtsas vara döda. In kommer en liten tjock asiat (ni vet han i en av bondfilmerna). Jag, Nova och min gubbe lägger oss ned och låtsas vara döda. Det finns en hiss i glas i detta hus. Den lilla asiaten hade ställt in ett bord ovanpå hissens tak, där klättrar Neo in och han håller i sin älskade nyckelpige gose. Då hör jag hur den lille asiaten skrattar sådär elakt och sätter på hissen och Neo krossas mellan taket och detta bord som är på hissens tak. Jag ser hur han ligger där blodig och livlös...Och då vaknar jag ur denna hemska mardröm!!!! Varför drömmar man sånt här??? Vad betyder det????

 

Den som rör mina barn......Den vill inte leva....

 Hon är ju inte riktigt klok...Förstår att vissa är rädda för henne :) Men det är ju underhållande att hon är så knasig..Eller vad säger ni?

Min lilla son vaknade kl 02 inatt och bara skrek efter mig..Och jag vet att jag är VÄLDIGT svårväckt när jag väl somnat..Och jag tror att han skrikit bra länge eftersom Nova även hon hade vaknat och låg och ropa att Neo ville mig något..Jag går upp yr i bollen och lägger mig brevid Neo som somnar om..Jag går ned igen och det tar en stund innan jag kan komma till ro..Sen väcker den lille filuren mig strax innan halv sju...Hmm! Hoppas att man piggnar till!  Ska ju jobba ikväll 13-21.30..Innan det ska jag åka ned till stila och kolla lite och ta med mitt presentkort! :) Behöver ju lite ny make up! Och dessutom har de ju haft en ring som jag GÄRNA vill ha! Men varit för snål att köpa! :) Men nu kanske de blir av OM den finns kvar!

Idag har jag blivit bjuden på lunch av min svärmor. Fick grekisk mat och sushi :D Fick även ett presentkort på stila vilket är bra då mitt make up börjar ta slut. :) Efter att vi ätit lunch gick barnen och jag ut. Barnen fick cykla. Jag krattade. Barnen lekte i sandlådan, plockade kastanjer. Jag rensa ogräs. Vi lekte kull och kurragömma. En urmysig dag har vi haft!  (det regnar köttbullar, hamburgare och jättepannkakor).

Imorse hade vi en fågel på balkongen som blev rädd för mig när jag klev ut för att vädra mina "nya" skor. Han flög in i fönstret och blev bra omtäcknad så jag hämtade ett par handskar i källaren och flyttade på honom. 

 

Under kvällen ringde min käre karl och ville prata med Nova så jag passade på och springa ned i källaren för att hänga tvätt. När jag kommer upp har Nova tagit fram en present som hon och hennes bror och pappa gömt.  När jag öppnade presenten blev jag überglad!  har önskat mig en epilator! TACK TACK TACK! :D Och att det skulle göra ont..Pyttsan! Fast i och för sig är ju jag inte rädd för smärta! Det är inte mycket här i livet som jag tycker gör ont! :)

Tack allihopa för sms och instagram gratulationer!

Jag tänkte bjuda på före och efterbilder på mig...

 

Före operation 127 kg:  Detta är sommaren 2010.

 

Efter operation:  Sommaren 2012

 

Joo, de är ju min födelsedag! Jag har fått sms och gratulationer via instagram..Men ingen i min egna familj har grattat mig, barnen förstår jag för dem kan ju inte hålla koll på att mamma fyller år just idag! Och dessutom sover ju tösen ännu..Karln har åkt till sthlm och blir borta över natten..Jag tror han glömt bort att jag fyller år idag :) Men de gör inget fyller ju som sagt inte jämnt. Men nästa år blir det storkalas..Håller REDAN på och klurar lite på vad man ska hitta på när man fyller tant..Rymma och åka iväg med sin familj? Ha en stor fest med massa bus? Jaja, de är ju faktiskt ett helt år kvar tills dess! Jag hinner nog klura ut vad jag orkar/hinner/har lust att hitta på..

Ja ja, STORT Grattis till mig själv! :D  I lördags fick jag en blomma och ett kuvert med bidrag till nya löparskor av mami, papi & bror..Känns bra för jag behöver verkligen nya dojjor! Så inte mitt bäcken faller helt :o Så bjöd ju förstås mamma på supergod middag! Potatisgratäng och fyllda färsbiffar! De var så sjukt gott! Fick till och med matlåda med mig. Tog bara biffar och så hade jag sallad till gott och nyttigt!

Hoppas ni får en bra dag!

 Jag bakade som sagt bullar igår på jobbet.. När bullbaket var klart så skulle min kära kollega ta och smaka en av bullarna. Och när hon tar första tuggan så börjar hon hosta! Och jag hör efter ett tag ett pipande ljud och att hon försöker få luft. Jag ser att min andra kollega får panik av att N satt i halsen och jag går fram och dunkar henne i ryggen först, vilket inte hjälper! Så jag gör en heimlich på henne och då släpper de och hon får tillbaka färgen i ansiktet! Fy fasen, man vet ju inte själv hur man reagerar när något sådant händer. Men allt gick bra och jag gjorde som jag skulle. Men man var lite skakad efteråt. Hua! Men hon verkade iaf må bra idag och det var skönt och höra!

 Idag fyller min kära mamma 51 år. STORT Grattis till henne! Vi ska åka och gratulera henne på hennes dag idag!

 Efter dagislämningen imorse fick jag ett sms där Sandra fråga om jag var sugen på att komma och ta en kopp kaffe. Så jag slank in en snabbis för en kaffe med kanelskum..*mumma* Efter att jag slängt i mig lunchen ska jag slänga mig på sängen och läsa en stund innan det bär av mot vhd för att plocka upp Camilla och sedan vidare mot jobbet..Känner mig inte riktigt taggad för en jobbhelg, men de är bara att peppa på sig själv  Så här snygg är man på jobbet..Haha! Fast å andra sidan är det ju skönt att inte ha sina privata kläder på jobbet med tanke på hur mkt bassilusker det kryllar av på jobbet..

 

 

Ha en underbar helg allesammans!

 Nova älskar att pyssla, hon har börjat göra egna klippdockor. Och det ska ju självklart vara älvor, feér och sjöjungfrun..

Jag har blivit beroende av kaffe på morgonen, det är liksom ett måste på morgonen för att jag ska vakna till liv..Idag är det som vanligt mulet och regnet hänger i luften..Men vad gör de? Jag jobbar hela helgen, går på ikväll och går av på söndag 20.30..Yieppekajejj! Det är jag, Nina och Annelie som får slita ihop i helgen! :)

Om 5 dgr fyller jag 29! 1 år kvar till 30 ;)

Ja, regnet de öser ned här hemma..Mulet och trist..Dessa dagar gillar jag inte hösten måste jag medge..Men men, man kan ju inte bestämma hur det ska vara tyvärr..Idag är det dags att lämna in bilen för däckbyte vilket känns skönt! Sen kan snön och halkan komma om den vill..Men vi hoppas på en bra vinter utan slask! Nehej, hur ska vi annars fördriva tiden på vår ledig dag? Hela familjen är ledig..För min del blir det nog städ och tvätt i vanlig ordning..Vad ska ni hitta på kära vänner?

Frågan är ju om man får dra en vit lögn när de gäller barnen? Sen ser ju alla olika kring de här med vita lögner...Man hittar på att det finns troll i skogen, att tandtrollen kommer och bygger hus i tänderna om man inte borstar dem, att tandféen kommer och lägger pengar i glaset med vatten när man tappar sina tänder, att jultomten kommer bara till de barnen som är snälla och uppför sig? Är detta rätt tycker ni?

Som jag imorse för att slippa detta morgontjafs kring tandborstningen med min käre son..Men om du inte borstar dina tänder så kommer ju tandtrollen och då kommer du inte kunna äta en massa gottis..Tandrollen kommer att bygga hus eller också så kommer dem att förstöra dina tänder så du blir tandlös som mormor..Va? svarade han då. Ja, mormor har något som heter löständer. Men vad är det mamma? Så förklarade jag snällt vad det var. Stackarn! Sen vet han ju inte den verkliga orsaken till varför hon var TVUNGEN att dra ut sina tänder och mot sin vilja skaffa tandprotes. Varför gör man sådär som förälder är ju frågan? Jaja, ungen borstade sina tänder så snällt och det var ju huvudsaken :)

Idag har det inte varit en piggelin dag direkt...Har nog mest gått i dvala på jobbet...Men nu gick luften ur mig helt, och jag som hade tänkt att rulla köttbullar till kvällsmaten...Men jag går nog på den snabbaste vägen, gör nog en köttfärslimpa så jag slipper stå och rullar x-antal köttbullar...Allt väl med er?

 

Med hela familjen ute på tomten är riktigt mysigt! Vi har plockat undan utemöbler, krattat löv och äpplen, klippt/sågat buskar, rensat ogräs m.m. bara varit inne när vi ätit något mål. På förmiddagen hade vi besök av Viola och lilla Nebo. Nova hade urkul med Nebo, kastade bollar och fick honom att springa genom rör, fick honom att sitta, fick honom att släppa bollen. Har haft en TOPPEN söndag! Hoppas ni också har haft det! 

 Idag bestod min frukost av Keso/lättyghurt med kanel och pumpakärnor, 1 löskokt ägg och en kopp kaffe..

Dagens lunch blir nog crepes rester och sallad..Middagen har jag inte riktigt hunnit med och planera..

Nova är mäkta stolt över att ha fått örhängen i form av clips..Jag som knäpp mamma peppar ungen att ta riktiga hål i öronen..Är man knäpp eller KNÄPP?

När jag stod och gjorde i ordning crepesen så lekte barnen kull och kurragömma med sin pappa..Härligt och se!

Dagen började med att jag ställde mig och stekte pannkakor till kvällens middag som bestod av crepes och sallad. Sedan har ju Neo tjatat om att göra muffins så de fick de bli. Med smak av apelsin. Barnen var en sväng ned till farmor och farfar och då passade jag på och städa som vanligt. Sedan tog jag med mig trasan och dammsugaren och gick och städa ur min bil. På torsdag är det dags för däckbyte. Känns skönt då vintern är påväg. Sen har man som vanligt tvättat. Imorgon är det dags att lägga in all ren tvätt i skåpen också.

Nu är jag trött och ligger i sängen och bloggar från mobilen. Hoppas ni haft en mysig lördag!

Årets foton på mina småttingar kom igår...Checka in dessa trollungar :D

 

Morgonens frukost bestod av ½ dl yoghurt med 3 msk keso i och pumpakärnor. 1 liten bit av ett knäckebröd som bara innehåller en massa nyttigheter, Och 1 kopp kaffe. Och mina dagliga vitaminer.

De har varit ganska lugnt kring min löpning. Löper ca 3 ggr/v 8-15 km. Men nu har jag inte sprungit på 1 månad då jag varit förkyld, även haft nå skit i höften som inte velat ge med sig och nu är man småförkyld igen. De är nog det negativa med hösten? Eller vad säger ni?

Härligt när hösten är här! Jag älskar hösten när det är svalt i luften och sol. Men dessa gråa trista dagar då känns det som att man aldrig vaknar till liv utan man går helt enkelt i dvala. Snart fyller man år också..Då är det bara 1 år kvar till 30! Fyller man verkligen kärring då? Som det påstås? Jag har ingen större ångest över att fylla 30 måste jag säga..Jag har nog aldrig varit så åldersfixerad? Eller jo, kanske innan man fyllde 18 år..Haha! Jag skulle inte vilja vara 18 eller 20 eller 25..Jag är nöjd med min ålder och det gör inte mig något att jag blir äldre! Man blir mer vis med åren..Haha! Eller?

Det är underbart med lediga dagar..Nu är familjen samlad i hela 3 dagar och det känns skönt! Barnen har varit på dagis (ja, jag säger fortfarande dagis) hela veckan. Fröknarna på Novas avdelning har även talat om att Nova troligtvis kommer att bli en liten chef av något slag då hon är ganska bestämd och ger direktiv till de andra barnen. Som förra fredagen t.e.x hade lilla fröken stått och domderat och berättat på deras städdag vem som skulle städa vad och vart. Och när alla intagit sina positioner satte hon sig själv ned för att leka. Hahah! Jadu, vad ska man säga som mamma?? "Man får vara ful men inte dum"? Jag kunde faktiskt inte annat än att skratta! Älskade unge!

Övervikt är ett tabubelagt område fick jag reda på häromdagen av mvc sköterskan Katarina. Idag är det tydligen mer accepterat att vara otrogen än att vara överviktig berättade hon för mig!

Är inte detta galet?? Eller vad tycker ni?

Jag tänkte att jag lägger upp det jag skrev i Annas blogg om just GBP...

 

Jag tog tillfället i akt då jag såg att Anna sökte en gästbloggare på sin blogg under tiden hon och sonen Melvin skulle på semester till härliga Turkiet. Tänkte att det kunde vara kul och dela med mig av min resa då jag och Anna genomgått samma operation. GBP, förminskning av magsäcken. Jag känner Anna genom förskolan, då min dotter går i samma grupp som Melvin på Mölnboskogens förskola.

 

Caroline heter då jag och är närmare 30 år, har 2 barn i åldrarna 5 och 3. Båda barnen går på Mölnboskogens förskola. Jag bor i närheten av Mölnbo med min karl och barnen förstås. Jag har större av delen av mitt liv varit överviktig. Men den kraftiga övervikten (fetman) kom innan barnen, stillasittande  och MYCKET god mat gör att man ökar i vikt och dessutom var det ju inte till en fördel att ha det i generna heller. Jag hade egentligen inga fysiska problem med att vara överviktig jag kunde gå mil om jag ville. (vilket jag inte gjorde). Depression är vanligt när man är överviktig man har ingen lust till något. Jag vill påstå att fetma är en sjukdom precis som vilket annat missbruk som helst. Men den diskussionen går jag inte in på, utan där tycker vi olika och får tycka olika.

När jag år 2006 plusade på stickan vägde jag in mig på MVC på 120 kg. Alltså på ett BMI på ca 48. MVC sköterskan påpekade förstås detta extra! Det var i samband med graviditeten som jag började må dåligt. Visst visste jag att jag var kraftigt överviktig, men att någon VARJE gång jag var på MVC besök påpekade detta gjorde att jag trycktes med ordentligt i skorna. Jag fick höra att jag kommer få en stor bebis i och med att jag var så kraftigt överviktig m.m. Fick springa på extra kontroller och även göra en glykosbelastning. Jag gick upp sammanlagt 4,5 kg under denna graviditet. Ut kom en liten tjej på 2980 g den 7 mars år 2007. Så speciellt stor var hon inte! Mellan graviditeterna gick jag ned ganska så mycket då jag tog mig till en cambridge konsulent. Sedan åt jag lchf när jag ätit soppdieten i 6 veckor. Gick ned ca 20 kg med sopporna. Men minns inte vad jag vägde riktigt när jag andra gången blev gravid. Men jag tror att jag låg kring 80-85 kg och det är ju fortfarande mycket om man är 157 cm lång. Men det jag kommer ihåg var att jag mådde väldigt dåligt av att väga mig och slapp faktiskt denna gången väga mig under MVC besöken vilket var en lättnad. Men under denna graviditet ökade jag mycket i vikt! I slutet av den andra graviditeten upptäckte dem att den lilla bebisen låg i säte åt fel håll och dessutom på sniskan. Så det blev till att få en tid till förlossningen för vändningsförsök, vilket blev ett misslyckande. Enligt den ena läkaren så hade jag för mycket bukfett som gjorde att det var omöjligt att vända den lilla i magen. Men när den läkaren hade provat 2 gånger att vända så kom den in en annan läkare som sa att det gå inte att vända p.g.a att placenta (moderkakan) låg i vägen. Men än en gång fick jag höra att jag var fet! Jo tack jag vet det hade jag lust att svara! Men jag fann mig inte! Gick hem med en tid för kejsarsnitt. Ställde in mig på att det kommer gå bra men jag kände att jag blev snuvad på en förlossning då jag såg fram emot att äntligen få föda! De är ju nämligen en av de bästa händelserna man kan vara med om! Men efter detta kejsarsnitt år 2009 blev jag ordentligt deprimerad, ont, hjälplös, fet m.m. Då började tankarna komma om att söka hjälp för övervikten. Men jag ville inte ha dietist hjälp! Har bantat många gånger förr, visst jag har gått ned i vikt MEN inte lyckats hålla det! Jag gick i mina tankar själv men till slut tog jag steget och tog mig till vårdcentralen som då låg i Mölnbo. Kari fick jag komma till. Sa till henne att jag behövde hjälp med min övervikt, javisst ska jag hjälpa dig med det svarade hon. Tackade nej till dietist hjälp och sa att jag ville ha en GBP operation. Och hon skickade en remiss. Detta var i mars 2010. I början av juni 2010 fick jag tid för gruppmöte (info om själva operationen) på Södertälje sjukhus. I september 2010 fick jag komma på enskilt möte där jag fick Ja! Jag kunde inte vara gladare! Jag kan fortfarande minnas den där känslan när jag fick klartecken för operation. Jag vägde i september 2010 hela 127 stadiga kilo. I december fick jag komma på inskrivning och redan då hade jag börjat med soppdieten självmant. Hade bestämt att jag skulle ned de där 27 kilona innan operationsdagen. (Eftersom jag fått för mig att jag ville väga 100 kg innan operation) Sköterskan Birgitta som jag träffade tyckte att jag kunde börja med soppdieten efter jul men jag hade ju som sagt redan bestämt mig. Så jag åt dessa soppor i 6 veckor innan operation. 17 januari 2011 var det dags för operation. Då vägde jag in mig på 102 kg. Kände mig misslyckad som snubblat på mållinjen men sköterskorna var nöjda och huvudsaken var väl det. Blev inskriven på ett rum, fick heta sjukhuskläder på mig och snygga stödstrumpor. Fick ligga i en 3 sal med en medelålderskvinna och en yngre man. Kvinnan var först ut för att bli opererad. Och jag blev sist i "kön". Operationen tog längre tid än de väntat sig då jag hade endel sammanväxtningar i magen. Men jag slapp iallafall öppnas upp. Veckan som följde var ganska jobbig i matväg. Man mådde illa, man skulle ha i sig en viss mängd flytande kost för att få komma hem. Ont kan jag väl inte riktigt påstå att jag hade inte i magen iallafall. Men den andra dagen efter operation var hemsk! Gasen de fyller buken med under operation stiger och gör så att man får ont i axeln och nacken! Satan i gatan, den natten sov jag inte många minuter, jag traskade omkring i korridoren med en vetepåse på axeln. Och väntade på att morgonen skulle komma. Och framförallt väntande man på att kunna släppa väder ;) För det skulle vara det enda som skulle göra att det släppte av lite. Smärtlindringen hjälpte nämligen inte mot de. Men den tredje dagen fick jag ÄNTLIGEN åka hem! Väl hemma var det bara att försöka få i sig alla mål man skulle ha i sig. Men det fungerade väl ganska bra ändå! Men än idag vill man inte äta soppa och jag tvivlar på att jag någonsin kommer äta det igen, inte släta soppor iallafall! :)

Idag är det 1 år och 8 månader sen jag gjorde denna operation. Jag är mer än nöjd! Och ångrar mig inte en sekund att jag tog beslutet att söka hjälp för min övervikt! Fick tillbaka mitt liv känns det som! Har idag gått ned 68 kg. Skulle kunna skriva hur mycket som helst men som sagt då kommer det bli en hel roman på Annas blogg och det tror jag inte riktigt är meningen med att vara gäst i en annan persons blogg :)

Såhärmed tackar jag för mig och ett STORT tack till Anna för att jag fick äran att gästblogga åt dig! :)

 

Kramar från Caroline

Har ni läsare frågor så är det bara att ställa dem, så svarar jag då det hinns med..