I somras blev jag ju tillfrågad om jag ville vara inhoppare (vikarie) på sportsclub på deras gruppass som ni kanske minns att jag skrivit om. Jag fick gå på de olika passen för att prova på de olika passen och se vilka jag skulle kunna tänka mig att vara inhoppare i..Bestämde mig ganska snart vilka pass som passade mig och vilka som inte gjorde det. Men jag ville ha betänketid i och med att jag väntade på operationstid.Jag opererades och skrev ett mail till E på sportsclub att jag nu blivit opererad och att allt gått bra m.m. jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att leda barpump lunchpass och blev otroligt glad av att bli tillfrågad! Vilken chans! Jag ville fundera och fick några dagars betänketid. Det var tvunget att bli klart så snabbt som möjligt då passet skulle sättas i rullning v 2.

 

Frågorna och funderingarna började rulla i skallen, fixar jag det? Klarar jag av att leda pass pga att jag inte direkt gillar att stå i centrum? Fixar jag det så tidigt efter operation? Hur går det med jobbet? Eftersom det är på dagar då jag oftast jobbar och ett fåtal dagar är jag ledig och har barn hemma m.m. Men jag tog kontakt med min chef och hon tyckte ABSOLUT att jag skulle testa. Så jag tackade ja! :) Överlycklig och en rejäl utmaning för mig! 

 

Den 23/12 träffade jag E på sportsclub och vi gick igenom passet och jag fick nycklar och info. Wehoo!

 

Sen kom smällen! :(

 

Nu i veckan startade gruppassen..

I torsdags var första lunchpasset i barpump, jag var sjukt nervös men superlycklig och förväntansfull!

Blandade ihop lite delar i programmet och kunde själv inte visa alla instruktioner pga att jag inte får lyfta tungt eller göra magövningar. Passet var över och jag åkte till jobbet..Kände i magen att det inte riktigt kändes som det skulle..Sen fick jag galet ont! Tog ipren och 2 alvedon i hopp om att det skulle släppa av lite, men icke, åkte hem, hämtade barnen, värken släppte inte av, kom hem och tog en starkare värktablett som jag fick efter operation. Jag la mig på sängen. Efter någon timme kände jag mig lite halvlullig i skallen men jag hade inte ont. Jag beslutade att jag kan inte jobba, åka och köra lunchpass och sedan åka och jobba igen. Det blev för tungt, även fast beslutet var sjukt jobbigt och det tog verkligen emot att maila och säga ifrån när jag fått chansen att göra något jag tycker om! Men jag måste tänka på att jag ska hålla ihop, måste klara av att arbeta i första hand. Huvudet vill så mycket mer än vad kroppen klarar av just nu :/

 

Men jag måste sätta mig i fokus nu och putta ut de där hjärnspökena som skriker till mig att sluta sjåpa mig och köra på som jag gjort förut! Jag är duktig på att pressa mig själv när det är jobbigt och tungt och är väldigt duktig på att kritisera mig själv om jag inte gör bra nog! Jag är inte duktig på att lyssna på kroppen utan kör oftast på tills jag stupar..

Men jag måste intala mig att jag gjorde ett försök och nu måste jag tänka på hälsan, jag vill ju kunna komma tillbaka till där jag var innan operation utan att skada mig själv på vägen..

*MÅSTE SKYNDA LÅNGSAMT!

*MÅSTE LÄRA MIG ATT LYSSNA PÅ KROPPEN, INTE PÅ MINA HJÄRNSPÖKEN!