Innan jag blev sjukskriven så tränade jag 6 dgr av 7..Det blev en stor kontrast från att vara väldigt aktiv till att vara i princip "handikappad" första veckan gick jag ned till postlådan och tillbaka och det tog sin lilla tid ska jag säga er och det är inte många meter till postlådan. Andra veckan började jag gå "lilla rondan" som är max 2 km inte mer, det tog mig 25 min att ta mig runt den korta rundan. Den tredje veckan alltså förra veckan gick jag "halvmilen" det tog nästan en timme! Och efter den rundan fick jag mig en rejäl käftsmäll! Jag svullnade ganska bra efter de korta rundorna jag gick, men efter 5 km:s rundan hade jag ont på högersidan av navelpartiet eftersom jag svullnade ganska bra. I lördags gick jag 3 km på ca 30 min och det gick bra, jag tog på mig min gördel som jag fick efter operationen. Gick samma runda igår och det gick bra. Från att ha sprungit en mil under timmen till att gå 5 km på 1 tim..Ja, det är frustrerande, men jag har genomgått en stor operation och jag försöker att tala mig själv till rätta att det bara är för en tid. Men hjärnspökena är envisa och jävliga..Jag får för mig en massa dumheter! Jag visste att jag skulle få det jobbigt under sjukskrivningen! Men fy sjutton gubbar som mina barn säger, inte trodde jag i min vildaste fantasi att jag skulle vara så sjukt frustrerad över att inte kunna motionera så som jag är van vid..Saknar gymmet, intensepassen, core, barpump och löpning! Gymmet och passen kan jag stryka på en gång, tidigast i februari får jag börja gå på gymmet igen..Hur ska jag stå ut?! Hade jag kunnat jobba och fokusera på annat så hade jag nog kunnat klara av det på ett annat vis, men jobba just nu är uteslutet eftersom jag inte får lyfta tungt! Och inom vården är det mycket tunga lyft. Inte bara de boende utan man ska lyfta drickabackar, blöjkartonger, bära brickor m.m. Men jag saknar att jobba, att göra något vettigt under dagarna! Jag har svårt att sitta stilla, jag ligger i sängen och glor på den där jäkla dumburken, ligger i en kvart sen måste jag röra på mig, småplockar försöker hitta något att göra. Jag lånade en kasse med en massa bra böcker av Karin. Men jag har tyvärr absolut ingen som helst ro att ta mig tid att börja läsa. Har svårt att koncentrera mig i boken. I söndags tittade jag mig i spegeln..Hua! Jäkla trashank! Långt ofärgat hår, gråblek i ansiktet, plitor här och var i fejset, bleka/buskiga ögonbryn, håriga ben m.m. Började operation tillfräschning..

 

Håriga ben..Uäck!

Färgar ögonbryn och fransar..

Ansiktsmask på..

Färgar håret..

Funderar här hemma på om man skulle testa på en ny frisyr..??

Nog gnällt..finns de som har det värre än jag, jag kommer ju tillfriskna så småningom och komma igång..Men tålamod är inte min starka sida..SKYNDA LÅNGSAMT! ;)

 

Igår var tösen hemma från skolan..Öronvärk och halsont..

Bokade en läkartid till henne, och läkaren sa att hon måste ha gått med sin öroninflammation ett tag då det har börjat läka ut av sig själv, så det blev ingen penicillin vilket kan vara skönt..Stålunge?! På både gott och ont..Men de här dagarna har hon nog gråtit för ett helt år, superkänslig..

Jag säger ofta till mina barn att jag älskar dem. När jag sa det i lördags kväll så började hon gråta. Igår när vi lyssnade på julmusik så började hon gråta, för hon tyckte att just den låten var sorglig. Hon grät i helgen för att hon inte kom ihåg vart hon lagt sitt brev till farmor..m.m.

 

Nehej, igår hade jag visst lovat henne att pyssla..I helgen har vi börjat på en saga..

 

Ha en bra Tisdag!

 

Kram på er!