Häromkvällen så såg jag ett program som handlade om just utseende på kanal 11 tror jag att det var..De var en person som var oroligt utseendefixerad och kunde inte gå utanför dörren utan sina lösögonfransar och tonvis med smink, håret måste ligga perfekt m.m. det tog henne ca 2 timmar att göra sig själv i ordning på morgonen!!? Och dessutom hade den här kvinnan en dotter. Men hon hade verkligen problem med sitt utseende hon kunde inte tycka om sig själv, för enligt henne själv måste hon fettsuga magen, armarna och låren!? Och då ska tilläggas att hon hade verkligen ingenting att fettsuga! Hon ville förstora sina bröst ännu en gång!? Jag kände när jag låg och tittade på detta program att jag blev riktigt upprörd! Den här kvinnan som arbetade som glamourmodell fick träffa en annan kvinna som föddes med ett stort hemangiom på läppen, som fått operera sig 14 ggr för att se någorlunda "normal" ut! Anledningen till varför jag skriver "normal" är för jag undrar hur ett normalt utseende ser ut?! Som normal är man överviktigt, underviktig, normalviktig, brunett, blondin, sandré, svart eller rödhårig, är man ljushyad, mörkhyad?? 

 

När dessa två kvinnor möts så brister glamourmodellen ut -Åh herreguud! Och håller för munnen!!

Varför kan man inte acceptera varandras olikheter?!!?

 

Min dotter var med när jag tittade på detta program och hon frågade ju såklart direkt varför den ena kvinnan var ful och den andra var vacker? Och jag förklarade för henne att alla människor är vackra på sitt sätt och berättade även att kvinnan i fråga hade fötts med ett hemangiom och att hon fått operera sig många ggr för att få bort det. Men vad är det för fel på den andra tjejen sa hon då? Då berättade jag som det var att hon var väldigt utseendefixerad. Och att hon troligen hade hon fel på sitt självförtroende och sin självkänsla. Jag sa även till min dotter att utseendet är inte det som gör en människa vacker utan det är hur man är på insidan och hur man behandlar andra människor. Min dotter har nämligen kommit in i period då det är mycket viktigt att han fina kläder på sig och ha vackert hår m.m. Och jag vill inte att hon ska bli en person som sitter och speglar sig dygnet runt som tror sig vara bättre/snyggare än alla andra. Jag förklarade för henne att alla människor är vackra på sitt sätt oavsett hur man ser ut.

 

Men av hälsorisker har jag själv förändrat mitt utseende. Jag har gått ned nästan 70 kg. Vilket medför lös hud m.m. Fast jag följt konstens alla regler gällande träning/kost så hänger huden på vissa ställen inte med! Som magen tex. Jag kommer att genomgå en bukplastik under hösten. Men samtidigt så är jag rädd för vad det ger för signaler till mina barn? Men jag gör det ju också för att det kan medföra svamp, eksem m.m. under hudvecken. Och jag ska erkänna att jag helst inte visar min hängande mage. :O Men jag är fortfarande jäkligt nöjd över mina resultat!

Jag mår psykiskt mycket bättre och jag orkar hänga på och leka med mina barn! Det har varit den största anledningen till att jag tog steget att förändra mitt liv! Mina barn! Jag vill kunna finnas med i deras liv många år till!

 

Kram på er!