Att vara egoistisk har aldrig tillhört min natur. Jag ger och ger och ger. Inte alltid i materiella ting men utan av mig själv. Men jag tycker om att kunna finnas till för mina nära och kära. Att lyssna och ge råd, så gott jag kan gör jag gärna. Jag däremot är inte den bästa på att öppna mig inför folk. Gör de för väldigt få personer. Och vad jag menar med att öppna mig är att riktigt gå in på vad jag verkligen varit med om genom livet. Jag har faktiskt blivit bättre på och säga om jag inte mår bra! För det var något jag var dålig på förr, sa att jag mådde bra fast jag inte gjorde det.

Nej, de är sant! Och ingen kan känna det heller om man inte delar sina sorger med någon. Jag menar inte att man måste dela den med alla. Men med någon. Och jag har berättat det för 1 person i min närhet. Då vi har ganska lika erfarenheter. Jag har bara känt denna person i ca 2 år. Men det kändes/känns så skönt och äntligen ha delat med mig av vad jag varit med om! Man mår bättre om någon bara någon vet. Jag har blivit mer öppen om en sak. Men det tänker jag inte ta upp här! Mest för att man gått och skyddat och varit "medberoende" men nu är det slut på det!

 

Att vara egoistisk och bara tänka på sig själv kan vara bra också, men det beror på helt hur ego man är! Och i vilka sammanhang. När det påverkar andra personer i ens liv så måste man börja tänka! Jag skulle aldrig vara så egoistisk så att det påverkar mina barn på något sätt! Barnen går i första hand, sen jag egentligen..Men jag ställer inte mig själv i andra hand heller..Utan det är barnen, min karl, mina nära och kära, jobbet och sen kommer jag på femte plats. Många kan tycka att det inte är bra att sätta sig själv så långt ned på "listan". Men för mig faller det sig ganska naturligt!

Tack för mig!

Dags och fixa håret..Ska visst jobba idag! Yehaa! Känns skönt! Känner mig relativt pigg faktiskt *peppar peppar ta i trä* 

 

Kram på er!